Idag är det internationella kvinnodagen som ni alla säkert vet om. Många tänker kanske att det är samma visa gång på gång och kanske inte ens orkar ägna en tanke åt det. Vissa kanske till och med inte ens vet om det. Medan för andra kanske det är en självklarhet att, inte bara idag, utan alla dagar kämpa för kvinnors rättigheter.Oavsett vad så är detta en dag som faktiskt finns, av någon anledning, med i almanackan och bör därför uppmärksammas. För oavsett om man är feminist eller inte, så är det ett faktum att många kvinnor runtom i världen dagligen förtrycks på olika sätt.
I islamiska republiken av Iran så kan kvinnor stenas till döds för anledningar som otrohet och tvingas sälja sina kroppar för att överleva då de nästan inte har någon makt alls i samhället. Där får kvinnor heller inte ställa upp i presidentval eller liknande och har därmed heller ingen riktig politisk makt. Enligt lagen, som är Islams lagar, så är två kvinnor lika med en man, som innebär att kvinnor är hälften så mycket värda som männen. Detta är exempel på markanta förändringar som skett i landet efter revolutionen och Shahen störtades. Det är både hemskt och tragiskt att iranska kvinnor, som under Shahen levde fria liv och hade redan under 60-talet fått rösträtt och kunde utbilda sig, idag får gå igenom detta elände.
Kvinnor i Saudiarabien får inte ens köra bil nu på 2000-talet och fruktansvärt nog så finns det människor som än idag anser att det är skam att föda döttrar och faktiskt tar livet av sina egna avkommor så fort det märker att det är ”fel” kön. Inte ens i Sverige, som sägs vara ett av de mest jämställda länderna i världen, är det hundra procent jämlikt då kvinnor inte ens får lika mycket lön som männen.
Ja, gott folk, tyvärr måste jag meddela att vi har en lång väg att gå när det gäller jämställdhet. Frågan är hur länge dessa kvinnor, våra mödrar och systrar, kan hålla ut? Tanke om att en flicka i min ålder blir bortgift mot sin vilja och att småflickor blir könsstympade pinar mig djupt och jag önskar jag hade makten att på något sätt hjälpa dessa människor. Ingen kan som sagt göra allt, men alla kan göra något. Låt oss, om bara så idag, åtminstone ägna en tanke åt dessa kvinnor som lever i ständig rädsla, smärta och sorg.
Länge leve friheten!
