Mina kära läsare, jag finner inga ord förutom att innerligt be om ursäkt för det faktum att jag inte skrivit på väldigt länge. Detta beror inte på att jag gett upp hoppet för mitt älskade land, Iran ty det kommer jag aldrig göra. Jag brukar ofta använda mig av uttrycket att i slutet av denna oändliga mörka tunnel så ska ljuset snart skymta till och det är fortfarande mitt motto angående Iran och mänskligheten.Då jag, på grund av vissa orsaker, inte kan uppdatera min blog regelbundet så hoppas jag att ni förstår varför jag ibland inte skriver med jämna mellanrum. Men då livet har sina upp och nedgångar och det skulle visa sig att jag inte kan uppdatera den på ett tag så kommer jag att i fortsättningen meddela er om det i så fall.
Jag vill ännu en gång beklaga för att jag varit så tystlåten, men jag hoppas på att ni som undrat var jag varit fortfarande läser mina blogar och uttrycker era åsikter. Det är bara kul att se att så många är intresserade!
Länge leve mänskliga rättigheter!
Länge leve friheten!
Med hopp om ett snart fritt Iran!
