Iran, före och efter revolutionen

En iransk monarkist har gjort filmen som ni kan se nedan. Filmen är mycket välgjord och sammanfattar på ett väldigt bra sätt hur Iran gick från att vara drömmarnas land till dagens helvete där smutsiga mullor styr landet med hjärnhand och varje dag mördar det iranska folket.

Mitt hjärta blöder varje gång jag ser denna film, som gör att jag gång på gång blir påmind om vilket land vår älskade Shahanshah Aryamehr hade byggt upp, men som sedan krossades av västvärlden. Västvärlden som använde mullorna som verktyg för att sätta stopp för Irans rapida utveckling och tog landet mer än 1000 år tillbaka i tiden.

Rädda kvinnorna!

I förrgår satt jag och tentapluggade i skolan inför en tenta som jag hade igår. Som vanligt var det en dag som var full med stress inför morgondagen och man tror man är den enda i världen som just då lider av press, oro och nervositet. Dock blev jag snabbt påmind om att det faktiskt finns människor som varje dag har det mycket svårare och som har mycket mer allvarligare saker att oroa sig för än en tenta.

Mina föräldrar satt och kollade på en film som sändes av en svensk tv-kanal som jag tyvärr såg bara slutet av när jag kom hem från skolan. Men det räckte för att få mig att fälla en tår. Denna film handlade om en mycket ung, vacker flicka i Afghanistan som hade blivit bortgift med en kring 70-årig mulla. Denna mulla var dessutom gift med 2-3 andra kvinnor och hade barn med dem. Man fick följa den unga flickans liv och se henne gråta dag in och dag ut på grund av sin livssituation. Dessutom berättade hon om vilket helvete hon fick uppleva under sin bröllopsnatt, en natt som borde vara bland de lyckligaste dagarna för en tjej.

Denna tjejs livssituation tog även mina tankar till mitt hemland, Iran. Även där förekommer det dagligen liknande fall då unga kvinnor, mot sina viljor, blir bortgifta eller på grund av fattigdom tvingas gifta sig med mycket äldre män som dagligen våldtar dem.

Det pinar mig djupt att se att dessa kvinnor, mina systrar, dagligen ska behöva genomgå detta helvete. Min största önskan är att människor i dessa länder, däribland regimen i Iran, som tillåter att sådana saker förekommer må inom en snar framtid brinna i helvetet….

Länge leve Iran!

Mina kära läsare, jag finner inga ord förutom att innerligt be om ursäkt för det faktum att jag inte skrivit på väldigt länge. Detta beror inte på att jag gett upp hoppet för mitt älskade land, Iran ty det kommer jag aldrig göra. Jag brukar ofta använda mig av uttrycket att i slutet av denna oändliga mörka tunnel så ska ljuset snart skymta till och det är fortfarande mitt motto angående Iran och mänskligheten.

Då jag, på grund av vissa orsaker, inte kan uppdatera min blog regelbundet så hoppas jag att ni förstår varför jag ibland inte skriver med jämna mellanrum. Men då livet har sina upp och nedgångar och det skulle visa sig att jag inte kan uppdatera den på ett tag så kommer jag att i fortsättningen meddela er om det i så fall.

Jag vill ännu en gång beklaga för att jag varit så tystlåten, men jag hoppas på att ni som undrat var jag varit fortfarande läser mina blogar och uttrycker era åsikter. Det är bara kul att se att så många är intresserade!

Länge leve mänskliga rättigheter!
Länge leve friheten!
Med hopp om ett snart fritt Iran!