lördag, december 23, 2006

Rastakhiz Iran JO-anmälde Säpo

Den iranska monarkistiska organisationen, Rastakhiz Iran, som jag är aktiv i, JO-anmälde Säpo igår för att de lät den iranske spionen gå fri och försätta sin verksamhet (se min blogg: Iranska spioner i Sverige).

Anmällan skrev både Metro coh Stockholmian om och mer om det kan ni läsa på:

Anmällan:
http://www.rastakhiz.org/sv/prs/061222.pdf

Metro:
http://www.metro.se/se/article/2006/12/23/13/0427-32/index.xml

Stockholmian:
http://www.stockholmian.com/news/persiska/2006/12december/040_encrypt.htm

Om organisationen Rastakhiz Iran:

Rastakhiz Iran startades år 1979, i samband med den iranska revolutionen av Dr Masoud Khoshnood och flera iranska patrioter och Shah-anhängare. Organisationens mål är att störta den nuvarande totalitära republiken, återföra monarkin till landet och göra Iran till en demokratisk stat.

Organisationens hemsida: http://www.rastakhiz.org
Organisationens e-postadress: iran@rastakhiz.org

Länge leve Iran!
Länge leve monarkin!
Död åt islamiska republiken!

fredag, december 22, 2006

Iranska spioner i Sverige

7,8 miljarder kronor! Så mycket är svensk handel med Iran värd. Vi alla vet att Iran är en av Sveriges viktigaste utomeuropeiska exportmarknader. Kanske är det just därför som Säpo ha valt att inte se de flertal iranska spioner som finns i Sverige och som dagligen arbetar med att avslöja iranska oppositionen för regimen i Iran och även driva med terrorverksamhet när det behövs.

För någon dag sedan tog bland annat tidningen Metro upp att Säpo har avslöjat en iransk spion vid namn Majid Sadeghi, som ljugit om sin identitet. Bland annat har han påstått att han är läkare, deltagit i studentuppropen i Tehran och han har även genom sin radio meddelat att han är FN-tjänsteman, som hjälper asylsökande att få uppehållstillstånd. Många kontaktade honom och anförtrodde sig på honom då det påstås att han var väldigt ”manipulativ” och det sägs även att en som gick för att träffa ”läkaren” nu är spårlöst försvunnen.

Miljontals exiliranier, däribland jag, är nu mycket upprörda över detta och tycker att det är vansinnigt att Sverige låter spionen fortsätta sin verksamhet när han egentligen borde straffas. Det bör även påpekas att Säpo för flera år sedan arresterade en iransk terrorist, som hade mördat ett flertal iranier i Sverige, men dock skickades han tillbaks till Iran istället för att straffas. Samma person mördade flera personer inom oppositionen i Tyskland.

Men Sverige tycks aldrig lära sig av sina misstag. Förutom Majid Sadeghi är Reza Khelili (se bilden) en annan ökänd iransk spion. Khelili sitter idag i riksdagen för moderaterna och lobbar för den islamiska regimen i riksdagen. Khelili är också ordförande för den Skandinaviska – iranska handelskammaren, som förespråkar handel mellan Iran och Skandinavien. Islamiska republiken använder bland annat sådana bolag för att skicka spioner, agenter och terrorister till Sverige och EU.

Många kanske påstår att Sverige har låtit sådana som Majid Sadeghi gå fri för att avslöja större nätverk, men detta är bara nonsens. Det är en fråga om stora förhandlingar mellan dessa två länder och det är just dessa som man inte vill förstöra.

Hela 28 år har det tagit för Säpo att prata offentligt om problemet. Det är fruktansvärt att Säpo och Sverige, som annars talar så vackert om demokrati, frihet och inte minst trygghet verkar inte ha dessa termer i tankarna då det kommer till det egna landets ekonomi.

onsdag, december 06, 2006

Iran då och nu...forts

Min kära landsman (om du nu är det), som kommenterade min blog ”Iran då och nu”. Du skriver att du inte tycker att jag utgår ifrån fakta, men jag tycker snarare du verkar ha förvirrat det hela bara lite. För det första så levde inte ens min kusin under Shahens tid, eftersom hon föddes 1982, dvs. 3 år efter revolutionen och därför frågade jag henne inget om priserna under Shahens tid. Jag förstår inte vart du fått detta ifrån. Dock nämnde jag att en BEKANT till oss, som faktiskt levde under Shahens tid hade berättat för mig hur priserna var då och med tanke på att allt det han sagt har stämt ganska bra med vad många andra säger och även vad historieböckerna säger. Om du inte tror mig eller honom, så kan du fråga andra iranier som levde under Shahens tid och jag är säker på att alla kommer säga ungefär samma sak.

Till din förvåning så var arbetslösheten under Shahens tid 0 % bland annat enligt NE (Nationalecyklopedin, en källa som annars attackerar Shahen väldigt mycket så du kan inte påstå att den är ”Shah-vänlig”). Även flera iranska ekonomer som jag känner säger detta, men jag ser ingen anledning till att avslöja för dig vem de är. Det räcker med NE, en källa som attackerar Shahen ganska mycket.

Du påstår att ”städer som busher masjedsoleiman dezful eller provinser som kurdestan eller baluchestan inte hade någon el, värme eller rent vatten under shahens tid”. Dina påståenden är inget annat än bara lögner. Det är sant att en del landsbygder inte hade tillgång till elektricitet, men storstäderna hade det. För det första måste du tänka på det faktum att Iran är ett land med över 60 000 landsbygder och många fler småstäder och att detta handlar om så gott som snart 30 år sedan. Därmed är det inte så konstigt att alla landsbygder inte hade el, eftersom det då saknades en hel del tekniska kunnanden, elektriska resurser och ekonomiska resurser. Idag har vi sett att islamiska republiken har gett tillgång till el åt många landsbygder för att lura iranierna, men vad har resultatet blivit? Jo, på grund av brist på el så blir det ofta elavbrott i storstäderna som till exempel Tehran. Detta leder till att industrier, fabriker och företag får ekonomiska förluster och här bör det observeras att det är tal om stora förluster. Konsekvensen blir således ökad arbetslöshet, mindre ekonomisk tillväxt osv. Det behövs heller inget geni för att förstå att om det finns brist på elektricitet i ett land så växer inte industrin. Tycker du då att det islamiska republiken är gjort är bra?

Men det var heller inte så att den iranska regeringen under Shahens tid och Shahen själv inte gjorde något åt saken. Det var under Shahens tid som Iran började satsa på kärnkraft, vattenkraft osv. för att kunna försörja hela Iran med el. Men det behövdes tid, resurser och kunskap. Redan år 1957 ingick Iran och USA avtal om att satsa på forskning om fredlig kärnteknologi. 1967 startades Teheran Nuclear research center vid Tehran Universitet och samarbetade med Atomic Energy Organization of Iran. Samtidigt planerade man att fram till år 2000 bygga minst 23 kärnkraftverk i Iran. År 1974 ingick Iran ett avtal med Framatome (fransk företag) som skulle bygga två kärnkraftreaktorer i Iran i Darkhovin vid Karon-floden i provinsen Khozistan. Dock startades inte detta projekt på grund av den iranska katastrofen 1979. År 1975 ingick Iran också ett avtal med den västtyska ”Kraftwerk-union AG” för att bygga en kärnkraftsreaktor nära Bushehr, som också är belägen i Syd-Iran (se bild). En av dess reaktorer, Bushehr-1 var nästan klar att komma igång och den andra Bushehr-2, låg lite efter. Även detta avtal med de västtyska företagen hindrades från att äga rum på grund av katastrofen 1979.

Att det saknades ”rent vatten” är också lögn och jag tror inte att jag behöver gå in på det. Hade det saknats rent vatten för många, så som du säger, skulle flera miljoner ha dött av förgiftning, något som aldrig hände.

Du påstår också att 80 % av Irans befolkning inte ens hade tillgång till TV. Då måste JAG ställa dig fråga vart du fått den siffran ifrån. För det stämmer heller inte. Alla de iranier jag hittills har pratat med har aldrig sagt att de inte har haft TV. Dessutom kostade en väldigt bra färg TV 5000-7000 toman. En vanlig TV, dvs. en svartvit, kostade inte mer än 1500-2000 toman. Så med tanke på det lön man hade under Shahens tid och hur låga hyrorna och priserna var så hade en jättestor majoritet råd med att köpa TV. Sedan säger jag inte att det inte fanns fattiga i Iran för det gör det även här i Sverige nu på 2000-talet. Men fattigdomen var inte så stor och det lilla som fanns bekämpades hård av regimen genom olika välfärdsreformer.

Du säger också att man för 110 000 toman i månaden kan hyra ett hus på 160 kvadrat i ett bra område i Esfahan. Är du säker på att det är då tal om ”bra område”? Jag håller inte med. För visst kan du kanske hitta ett hus som kostar så mycket, men då är det absolut inget bra område utan snarare bushen i Esfahan, långt borta ifrån civilisationen. Men om vi nu bara antar att du har rätt så skulle det ändå vara dyrt för en vanlig arbetare med 160 000 toman i lön varje månad. Och om det är så att mina summor gäller endast för Tehran och inte Esfahan så som du påstår, så måste då även lönen för arbetarna i Esfahan vara mycket lägre.

Om du försöker påstå att Iran ekonomiskt sätt idag är samma som under Shahen, så måste jag säga att du verkligen är ute på hal is. Du kanske inte då vet att Iran under Shahens tid hade världens femte starkaste kärnvapenfria armé? Eller att Iran hade en av de bästa petrokemiska fabrikerna? Att iraniernas hälsa förbättrades drastiskt och att deras levnadsstandard ökade enormt. Att analfabetismen sjönk avsevärt och arbetslösheten var 0 %. Idag är arbetslösheten i Iran mycket hög, enligt regimen hela 15 %.

Du säger att du tycker att jag även ska prata med människor som ”led” under Shahens tid. Tyvärr så har jag inte träffat på några sådana, men om du vet någon eller några så får de gärna skriva till mig så kan vi diskutera saken ytterligare.

tisdag, december 05, 2006

Vart är mitt kära land på väg?

Idag är egentligen en dag som alla andra dagar. Enda skillnaden är att jag just idag sitter och lyssnar på iranska låtar från mellan 25 och 40 år sedan. Jag sitter här med tårar i ögonen och ställer mig själv frågan: ”Vad har jag, vi, dagens ungdomar, den nya generationen, gjort för att inte få uppleva vårt en gång så fantastiska Iran så som det var under Shahens tid?”. Jag ställer frågan till mig själv gång på gång och för varje gång känns det som att det enda vi får uppleva från den tiden är endast den vackra musiken, de häftiga filmerna och bilderna där våra mödrar hade toppar och de senaste Lee-jeansen på sig med lyckliga leenden på sina ansikten. Bilden längst till vänster är precis så som det var under Shahens tid, dvs. oavsett om man var religiöst troende eller inte så var de flesta ändå nöjda med livet.

Häromdagen pratade jag med min kusin som för tre år sedan var tvungen att lämna Iran i hopp om att kunna göra något vettigt med sitt liv. Under samtalet berättade han för mig med en obeskrivligt sorgsen röst att två av hans barndomsvänner är döda i Iran. Jag frågade honom vad som hade hänt och han berätta för mig att den ena som var 24 hade begått självmord och den andra som var 27 hade dött av en överdos. Jag försökte trösta honom så gott jag kunde, trots att jag själv nonstop grät inombords.

Självklart var jag ledsen när jag fick höra att två av mina landsmän hade dött på så förfärliga sätt, trots sina dryga ålder, men det som gjorde mest ont var att jag visste att i dagens Iran finns det tusentals människor, unga som gamla, som dör dagligen på liknande sätt. Regimen har skapat ett samhälle där det bara handlar om att kunna överleva dagen. För att kunna överleva dagen måste en människa praktiskt taget jobba ihjäl sig då lönen på de flesta arbeten inte ens räcker till hyran (läs min blogg: Iran då och nu).

Detta, i sin tur leder till att folk till slut inte orkar mer på grund av samhällets stora, nästan omöjliga krav och vänder sig till droger, prostitution eller självmord för att förhoppningsvis få slut på all elände. På så sätt håller den nuvarande regimen på att utrota det stackars iranska folket, som de senaste 28 åren har levt ett rent helvete.

Men vi kommer inte ge upp. Vi kommer se till att denna barbariska regim störtas och att ljuset slutligen kommer att besegra mörkret, så att det iranska folket ännu en gång med stolthet och glimten i ögat kan meddela att de är iranier.

Länge leve Iran och Monarkin!
Död åt islamiska republiken!

lördag, december 02, 2006

Internationella aids-dagen

Igår, det vill säga 1 december, var det Internationella aids-dagen. Då var det 19: e året som aids skulle uppmärksammas världen över och denna gång var temat att olika ledare runtom i världen ska ta ansvar och att världssamfundet ska hålla sitt löfte, nämligen att stoppa sjukdomen till 2015.

Jag hoppas verkligen att de åtminstone håller detta löfte. Sammanlagt är hela 25 miljoner döda hittills på grund av denna förskräckliga sjukdom och bara i år har nästan 3 miljoner dött, trots bromsmedicinernas tillgänglighet.

Självfallet finns det pojkar och flickor, barn och vuxna, som lider av hiv och aids världen över, men mest drabbad är Afrika där två tredjedelar av alla hivsmittade lever eländiga liv.

Stor del av världen och majoriteten av makthavande människor verkar har blundat för mitt land, Iran, som har blivit centrum för prostitution, fattigdom, förtryck och för att inte nämna sjukdomar som speciellt aids. Enligt regimen finns det finns mer än 700 000 människor i Iran som också lider av aids just på grund av bland annat det höga drogmissbruket som finns i landet. Men eftersom det är en tabu-fråga i landet idag så anser oppositionen att andelen människor som bär på sjukdomen i själva verket är mer än så, snarare miljontals. Dessutom har många inte råd till att söka vård heller då det är så dyrt.

Med tanke på detta så vet jag hur ett liv i elände kan verkligen se ut och därmed hoppas att människor skänker en slant eller åtminstone ägnar en tanke åt dessa hivdrabbade människor. Det kunde lika gärna ha varit du som läser detta just nu, ditt lilla barn eller kanske någon utav dina föräldrar som hade sakta men säkert blivit uppäten av denna förfärliga sjukdom.

INGEN kan göra allt, men ALLA kan göra något....

fredag, december 01, 2006

Iran då och nu...

Det är otroligt vad världen har förändrats, inte minst mitt kära land Iran. Flera gånger i veckan har vi kontakt med våra släktningar, som jämt och ständigt klagar över de höga priserna. Detta är ytterst förståeligt och det märker man speciellt efter att ha gjort en jämförelse på samma sätt som jag gjort. Jag bestämde mig för att ta reda på hur det brukade vara under Shahens tid och hur det blev efter revolutionen. För att ta reda på hur det ser ut idag hade jag en liten diskussion jag med min kusin som bor och studerar historia i Iran genom telefon. På samma sätt diskuterade jag även med en bekant till oss som levde under Shahens tid i Iran, men som något år efter revolutionen då han var 32 år gammal, lämnade landet. Alla värden är ungefärliga och det är genomsnittspriser. Detta är endast för att ge en idé om hur landet har förändrats. Självklart spelar och spelade det även roll om man bodde i landsbygden eller i staden och det var även olika priser beroende på vilket område man bodde i.

En vanlig arbetare i Iran för ca 28 år sedan, det vill säga innan revolutionen, tjänade omkring 2000 toman (motsvarande 2000 kr). Hyran för en lägenhet med ett rum låg runt 800 toman (800 kr), ett paket mjölk kostade 2 toman (2 kr) och ett kilo kött kostade 12 toman (12 kr). Dessutom kunde den som ville ut och roa sig då och då med till exempel en biobiljett för bara 6 toman (6 kr). Det bör nämnas här att 1 toman under den tiden var lika med 1 kr.

Dessutom låg arbetslösheten låg på 0 % vilket betydde att de som ville arbeta, hade alltid möjlighet till det.

Idag är det dock andra puckar som gäller. Idag tjänar en vanlig arbetare 160 000 toman (1260 kr). Hyran för samma lägenhet ligger runt 180 000 toman (1420 kr), ett kilo kött kostar 7000 toman (55 kr), ett paket mjölk kostar 1200 toman (9,5 kr) och en biobiljett kostar 1200 toman (9,5 kr). En annan markant skillnad är att hela 127 toman idag är ungefär lika med 1 kr.

När man anger summan i kronor kan det inte alls verka så mycket, men om man jämför priserna i toman (den iranska valutan) då märker man ganska snabbt att engångslönen inte ens räcker till en månads hyra. Däremot under Shahens tid var till exempel detta inget problem alls. Lönen räckte gott och väl och en människa kunde leva ett hyfsat bra liv. Självfallet fanns det människor som tjänade mer och levde rikare liv, på samma sätt som det finns idag i Sverige, men ingen behövde gå runt och svälta och det är det som är det viktigaste.

Irans nuvarande situation beror på inget annat än landets nuvarande ledare, mullorna, som tänker på ingen annan än sig själva trots att deras egna statistik visar att hela 40 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Mullorna har gång på gång visat att de inte bryr sig det minsta om vad som händer med folket, så länge deras egna plånböcker mår bra.

Skillnaderna mellan Irans nutida och dåtida ekonomi är hjärtskärande och det är absolut inte konstigt att prostitution idag härjar över landet. Bara i landets huvudstad, Tehran, finns det idag omkring 600 000 kvinnor som mot sin vilja tvingas sälja sina kroppar för en brödbit och bara tanken får mig att skaka av vrede. Tänk om det var man själv som befann sig i dessa kvinnors skor....

Tills nästa blogg, med hopp om ett snart fritt Iran där ingen ska behöva svälta!