Fortsätt vila i frid våra älskade Shaher!

Idag är en oerhört sorglig och tragisk dag för Iran och iranierna ty Mohammad Reza Shah dog en dag som denna för 27 år sedan. Efter hans regering har endast våld och elände tagit över inte bara landet Iran, utan mer eller mindre resten av världen.

Den sista Shahen av Iran gjorde så mycket för landet att han än idag, trots att 27 år nu gått förbi, fortfarande mer än någonsin finns kvar i många människors hjärtan. Han skapade ett land som iranierna med stolthet meddelande att de härstammar ifrån och mycket som vi har idag i landet, såsom universitet och sjukhus, är från hans tid.

Men grundaren av allt detta var den sista Shahens fader, Reza Shah den Store, som dog den 26 juli 1944.

Må våra älskade Shaher vila i frid!

Dags att vakna upp Sverige!

Idag påbörjades min dag med en hemsk nyhet. Det är nämligen så att Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki (bilden) kommer att besöka Sverige på måndagen den 7:e maj. Här ska han bland annat träffa Carl Bildt och Maud Olofsson. Dessutom kommer han även att besöka Stockholms Handelshögskola, där han ska hålla tal.

Det som gör mig förbannad är hur Sverige faktiskt kan blunda för det faktum att Iran ÄR ett land där man visar noll respekt för mänskliga rättigheter och att det faktiskt är ett land där människor förföljs, torteras och avrättas så fort de på något sätt går emot islams lagar.

Nästa fråga som dyker upp, något som faktiskt gör mer ont, är hur i allsinne dagar Sverige, som sägs vara bland de mest jämställda och demokratiska länderna i världen, kan ha sådana intima samarbeten med Iran. Detta är en fråga som vi alla egentligen vet svaret på, nämligen att Sverige trots allt tänker på sitt bästa och väljer att blunda för det faktum att det dagligen dör hundratals människor i Iran på grund av svält och fattigdom.

Frågan är hur länge vi ska tillåta detta ska fortsätta. Vi i Sverige har ju det faktiskt riktigt bra om man jämför med många andra länder, såsom exempelvis just Iran. Det skulle absolut inte skada oss om regimen i Sverige slutade vara så egoistiska och giriga och faktiskt sträckte ut en hjälpande hand till dem som behöver det som allra mest. Sverige, som så ofta yttrar sig om solidaritet och att tämja gränserna, borde faktiskt se till att agera istället för att endast tala så vackert!

Internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen som ni alla säkert vet om. Många tänker kanske att det är samma visa gång på gång och kanske inte ens orkar ägna en tanke åt det. Vissa kanske till och med inte ens vet om det. Medan för andra kanske det är en självklarhet att, inte bara idag, utan alla dagar kämpa för kvinnors rättigheter.

Oavsett vad så är detta en dag som faktiskt finns, av någon anledning, med i almanackan och bör därför uppmärksammas. För oavsett om man är feminist eller inte, så är det ett faktum att många kvinnor runtom i världen dagligen förtrycks på olika sätt.

I islamiska republiken av Iran så kan kvinnor stenas till döds för anledningar som otrohet och tvingas sälja sina kroppar för att överleva då de nästan inte har någon makt alls i samhället. Där får kvinnor heller inte ställa upp i presidentval eller liknande och har därmed heller ingen riktig politisk makt. Enligt lagen, som är Islams lagar, så är två kvinnor lika med en man, som innebär att kvinnor är hälften så mycket värda som männen. Detta är exempel på markanta förändringar som skett i landet efter revolutionen och Shahen störtades. Det är både hemskt och tragiskt att iranska kvinnor, som under Shahen levde fria liv och hade redan under 60-talet fått rösträtt och kunde utbilda sig, idag får gå igenom detta elände.

Kvinnor i Saudiarabien får inte ens köra bil nu på 2000-talet och fruktansvärt nog så finns det människor som än idag anser att det är skam att föda döttrar och faktiskt tar livet av sina egna avkommor så fort det märker att det är ”fel” kön. Inte ens i Sverige, som sägs vara ett av de mest jämställda länderna i världen, är det hundra procent jämlikt då kvinnor inte ens får lika mycket lön som männen.

Ja, gott folk, tyvärr måste jag meddela att vi har en lång väg att gå när det gäller jämställdhet. Frågan är hur länge dessa kvinnor, våra mödrar och systrar, kan hålla ut? Tanke om att en flicka i min ålder blir bortgift mot sin vilja och att småflickor blir könsstympade pinar mig djupt och jag önskar jag hade makten att på något sätt hjälpa dessa människor. Ingen kan som sagt göra allt, men alla kan göra något. Låt oss, om bara så idag, åtminstone ägna en tanke åt dessa kvinnor som lever i ständig rädsla, smärta och sorg.

Länge leve friheten!

Jag är tillbaka...

Efter flera veckor så uppdaterar jag min blogg igen. Jag märkte att folk frågat vart jag hållit hus och varför jag inte uppdaterar min blogg. Jag är oerhört tacksam för Ert intresse och det är mycket roligt att veta att folk faktiskt läser ens blogg och förhoppningsvis någorlunda berörs.

Jag har haft ganska så fullt upp den senaste tiden och detta har berott på bland annat personliga problem. Jag har haft lite saker att ta tag i nu på sistone och därför så har det tyvärr inte blivit så mycket blogg skrivande för mig, vilket givetvis har varit väldigt tråkigt för mig också.

Men nu har det mesta löst sig, som det annars brukar göra här i livet och därför så är jag tillbaka!

Men en sak har inte löst sig dock, trots den långa tiden som nu gått förbi. Och det är det faktum att den blodiga islamiska republiken fortfarande är vid makt och för varje dag förtrycker, plågar och torterar det iranska folket.

För några dagar sedan satt jag och diskuterade med en yngre iransk kille som jag känt under en kortare tid. Han hade aldrig varit i Iran och talade persiska med stor brytning, men visade stort intresse för sitt land. Det visade sig att hans far haft politiska problem och därför vore det riskabelt för han och hans familj att åka ner till Iran. Han berättade att hans far efter revolutionen fick politiska problem, eftersom han var kommunist men att han under Shahens tid levde ett mycket bra och problemfritt liv.

Jag fick nästan tårar efter killens historia, men samtidigt var jag stolt över att höra en än gång att Iran faktiskt en gång i tiden var demokratiskt och att frihet rådde landet.

Till och med dagens iranska ungdomar kan se det sanningen om Iran, att Iran och det iranska folket blev lurade och att stormakter var bakom denna hemska revolution som förstörde vårt en gång så vackra och fridfulla Iran.

Länge leve Iran och monarkin!

Islamiska republikens ledare, Ali Khamenei, är DÖD!?

Enligt amerikanen Michael A.Leeden, en man som förespråkar krig mot islamiska republiken, är den islamiska republikens nuvarande ledare, Ali Khamenei, död.

Ali Khamenei tog över efter tyrannen Khomeini år 1989 och fortsatte hans spår med att förtrycka och mörda iranska befolkningen. Om informationen stämmer så blev Khamenei, som också var Irans president mellan åren 1981-1989, 66-67 år gammal.

Allt jag har att säga är att two down, a few more left! Jag hoppas innerligt att Khamenei, på samma sätt som Khomeini, brinner i helvetet för allt han har ont han har orsakat.

Död åt islamiska republiken!

Rastakhiz Iran JO-anmälde Säpo

Den iranska monarkistiska organisationen, Rastakhiz Iran, som jag är aktiv i, JO-anmälde Säpo igår för att de lät den iranske spionen gå fri och försätta sin verksamhet (se min blogg: Iranska spioner i Sverige).

Anmällan skrev både Metro coh Stockholmian om och mer om det kan ni läsa på:

Anmällan:
http://www.rastakhiz.org/sv/prs/061222.pdf

Metro:
http://www.metro.se/se/article/2006/12/23/13/0427-32/index.xml

Stockholmian:
http://www.stockholmian.com/news/persiska/2006/12december/040_encrypt.htm

Om organisationen Rastakhiz Iran:

Rastakhiz Iran startades år 1979, i samband med den iranska revolutionen av Dr Masoud Khoshnood och flera iranska patrioter och Shah-anhängare. Organisationens mål är att störta den nuvarande totalitära republiken, återföra monarkin till landet och göra Iran till en demokratisk stat.

Organisationens hemsida: http://www.rastakhiz.org
Organisationens e-postadress: iran@rastakhiz.org

Länge leve Iran!
Länge leve monarkin!
Död åt islamiska republiken!

Internationella aids-dagen

Igår, det vill säga 1 december, var det Internationella aids-dagen. Då var det 19: e året som aids skulle uppmärksammas världen över och denna gång var temat att olika ledare runtom i världen ska ta ansvar och att världssamfundet ska hålla sitt löfte, nämligen att stoppa sjukdomen till 2015.

Jag hoppas verkligen att de åtminstone håller detta löfte. Sammanlagt är hela 25 miljoner döda hittills på grund av denna förskräckliga sjukdom och bara i år har nästan 3 miljoner dött, trots bromsmedicinernas tillgänglighet.

Självfallet finns det pojkar och flickor, barn och vuxna, som lider av hiv och aids världen över, men mest drabbad är Afrika där två tredjedelar av alla hivsmittade lever eländiga liv.

Stor del av världen och majoriteten av makthavande människor verkar har blundat för mitt land, Iran, som har blivit centrum för prostitution, fattigdom, förtryck och för att inte nämna sjukdomar som speciellt aids. Enligt regimen finns det finns mer än 700 000 människor i Iran som också lider av aids just på grund av bland annat det höga drogmissbruket som finns i landet. Men eftersom det är en tabu-fråga i landet idag så anser oppositionen att andelen människor som bär på sjukdomen i själva verket är mer än så, snarare miljontals. Dessutom har många inte råd till att söka vård heller då det är så dyrt.

Med tanke på detta så vet jag hur ett liv i elände kan verkligen se ut och därmed hoppas att människor skänker en slant eller åtminstone ägnar en tanke åt dessa hivdrabbade människor. Det kunde lika gärna ha varit du som läser detta just nu, ditt lilla barn eller kanske någon utav dina föräldrar som hade sakta men säkert blivit uppäten av denna förfärliga sjukdom.

INGEN kan göra allt, men ALLA kan göra något....

Rädda Iran...

”Livet når alltid sitt slut
Ingen mening med att låta sig förtrycka
Om underkastelsen ska härska över livet mitt
Är det livet ett liv jag inte behöver
Om under ett mitt liv i slaveri
Det regnar guldkorn ifrån skyn
Då säger jag till himlen,
Det är inte den sortens regn jag behöver”

- Från boken Latifa

Denna blogg som jag ska börja med ska framförallt fokuseras på situationen i dagens Iran. Här kommer jag beskriva hur den totalitära och framförallt inhumana regimen i landet förtrycker sitt folk, speciellt kvinnorna, genom att använda sig utav alla möjliga fruktansvärda metoder. Jag kommer beskriva hur kvinnor som är otrogna stenas till döds, hur barn som tvingas till prostitution på grund av svält hängs och vad som händer med människor över huvudtaget om de på något sätt trotsar regimen.

Mycket av de hemskheter som dagligen sker inom landet får omvärlden aldrig reda på. Regimen gör allt för att inte bli avslöjade då de är medvetna om att det då skulle betyda att den redan stora oppositionen skulle bara växa och bli ännu större än vad den redan idag är.

I hela 27 år har denna barbariska regim förtryckt mina systrar och bröder i mitt hemland. Det ÄR på tiden att säga ifrån, det ÄR på tid att höra alla stumma skrik och tysta böner om hjälp och sist men inte minst, det ÄR på tid att sträcka ut en hjälpande hand.

Mina förhoppningar är just de ovanämnda och därför skriver jag denna blogg idag....