tisdag, februari 20, 2007

Jag är tillbaka...

Efter flera veckor så uppdaterar jag min blogg igen. Jag märkte att folk frågat vart jag hållit hus och varför jag inte uppdaterar min blogg. Jag är oerhört tacksam för Ert intresse och det är mycket roligt att veta att folk faktiskt läser ens blogg och förhoppningsvis någorlunda berörs.

Jag har haft ganska så fullt upp den senaste tiden och detta har berott på bland annat personliga problem. Jag har haft lite saker att ta tag i nu på sistone och därför så har det tyvärr inte blivit så mycket blogg skrivande för mig, vilket givetvis har varit väldigt tråkigt för mig också.

Men nu har det mesta löst sig, som det annars brukar göra här i livet och därför så är jag tillbaka!

Men en sak har inte löst sig dock, trots den långa tiden som nu gått förbi. Och det är det faktum att den blodiga islamiska republiken fortfarande är vid makt och för varje dag förtrycker, plågar och torterar det iranska folket.

För några dagar sedan satt jag och diskuterade med en yngre iransk kille som jag känt under en kortare tid. Han hade aldrig varit i Iran och talade persiska med stor brytning, men visade stort intresse för sitt land. Det visade sig att hans far haft politiska problem och därför vore det riskabelt för han och hans familj att åka ner till Iran. Han berättade att hans far efter revolutionen fick politiska problem, eftersom han var kommunist men att han under Shahens tid levde ett mycket bra och problemfritt liv.

Jag fick nästan tårar efter killens historia, men samtidigt var jag stolt över att höra en än gång att Iran faktiskt en gång i tiden var demokratiskt och att frihet rådde landet.

Till och med dagens iranska ungdomar kan se det sanningen om Iran, att Iran och det iranska folket blev lurade och att stormakter var bakom denna hemska revolution som förstörde vårt en gång så vackra och fridfulla Iran.

Länge leve Iran och monarkin!

lördag, januari 06, 2007

Sorry people, men Khamenei lever än...

Det har visat sig att gårdagens obekräftade nyheter tyvärr inte är sant. Irans FN ambassadör, Javad Zarif meddelade att djävulen han själv, Ali Khamenei, Irans ledare, fortfarande lever.

Tyvärr kan vi iranier inte fira tyrannens död riktigt än, men förhoppningsvis är det hans sista dagar med tanke på att det sägs att hans hälsa är ostabilt.

Vad som förvånar mig nu är varför Michael A.Leeden skulle helt plötsligt påstå något sådant, att Khamenei är död, något som islamiska republiken dementerade? Är det för att de har något samarbete på gång som vi inte vet om än eller är det islamiska republikens sätt att vinna tid då Khamenei kanske verkligen är död och de inte vill riskera att uppresning tar plats?

För tillfället ser inget klart ut, men förhoppningsvis får vi snart reda på vad det är som egentligen försiggår…

fredag, januari 05, 2007

Islamiska republikens ledare, Ali Khamenei, är DÖD!?

Enligt amerikanen Michael A.Leeden, en man som förespråkar krig mot islamiska republiken, är den islamiska republikens nuvarande ledare, Ali Khamenei, död.

Ali Khamenei tog över efter tyrannen Khomeini år 1989 och fortsatte hans spår med att förtrycka och mörda iranska befolkningen. Om informationen stämmer så blev Khamenei, som också var Irans president mellan åren 1981-1989, 66-67 år gammal.

Allt jag har att säga är att two down, a few more left! Jag hoppas innerligt att Khamenei, på samma sätt som Khomeini, brinner i helvetet för allt han har ont han har orsakat.

Död åt islamiska republiken!

lördag, december 23, 2006

Rastakhiz Iran JO-anmälde Säpo

Den iranska monarkistiska organisationen, Rastakhiz Iran, som jag är aktiv i, JO-anmälde Säpo igår för att de lät den iranske spionen gå fri och försätta sin verksamhet (se min blogg: Iranska spioner i Sverige).

Anmällan skrev både Metro coh Stockholmian om och mer om det kan ni läsa på:

Anmällan:
http://www.rastakhiz.org/sv/prs/061222.pdf

Metro:
http://www.metro.se/se/article/2006/12/23/13/0427-32/index.xml

Stockholmian:
http://www.stockholmian.com/news/persiska/2006/12december/040_encrypt.htm

Om organisationen Rastakhiz Iran:

Rastakhiz Iran startades år 1979, i samband med den iranska revolutionen av Dr Masoud Khoshnood och flera iranska patrioter och Shah-anhängare. Organisationens mål är att störta den nuvarande totalitära republiken, återföra monarkin till landet och göra Iran till en demokratisk stat.

Organisationens hemsida: http://www.rastakhiz.org
Organisationens e-postadress: iran@rastakhiz.org

Länge leve Iran!
Länge leve monarkin!
Död åt islamiska republiken!

fredag, december 22, 2006

Iranska spioner i Sverige

7,8 miljarder kronor! Så mycket är svensk handel med Iran värd. Vi alla vet att Iran är en av Sveriges viktigaste utomeuropeiska exportmarknader. Kanske är det just därför som Säpo ha valt att inte se de flertal iranska spioner som finns i Sverige och som dagligen arbetar med att avslöja iranska oppositionen för regimen i Iran och även driva med terrorverksamhet när det behövs.

För någon dag sedan tog bland annat tidningen Metro upp att Säpo har avslöjat en iransk spion vid namn Majid Sadeghi, som ljugit om sin identitet. Bland annat har han påstått att han är läkare, deltagit i studentuppropen i Tehran och han har även genom sin radio meddelat att han är FN-tjänsteman, som hjälper asylsökande att få uppehållstillstånd. Många kontaktade honom och anförtrodde sig på honom då det påstås att han var väldigt ”manipulativ” och det sägs även att en som gick för att träffa ”läkaren” nu är spårlöst försvunnen.

Miljontals exiliranier, däribland jag, är nu mycket upprörda över detta och tycker att det är vansinnigt att Sverige låter spionen fortsätta sin verksamhet när han egentligen borde straffas. Det bör även påpekas att Säpo för flera år sedan arresterade en iransk terrorist, som hade mördat ett flertal iranier i Sverige, men dock skickades han tillbaks till Iran istället för att straffas. Samma person mördade flera personer inom oppositionen i Tyskland.

Men Sverige tycks aldrig lära sig av sina misstag. Förutom Majid Sadeghi är Reza Khelili (se bilden) en annan ökänd iransk spion. Khelili sitter idag i riksdagen för moderaterna och lobbar för den islamiska regimen i riksdagen. Khelili är också ordförande för den Skandinaviska – iranska handelskammaren, som förespråkar handel mellan Iran och Skandinavien. Islamiska republiken använder bland annat sådana bolag för att skicka spioner, agenter och terrorister till Sverige och EU.

Många kanske påstår att Sverige har låtit sådana som Majid Sadeghi gå fri för att avslöja större nätverk, men detta är bara nonsens. Det är en fråga om stora förhandlingar mellan dessa två länder och det är just dessa som man inte vill förstöra.

Hela 28 år har det tagit för Säpo att prata offentligt om problemet. Det är fruktansvärt att Säpo och Sverige, som annars talar så vackert om demokrati, frihet och inte minst trygghet verkar inte ha dessa termer i tankarna då det kommer till det egna landets ekonomi.

onsdag, december 06, 2006

Iran då och nu...forts

Min kära landsman (om du nu är det), som kommenterade min blog ”Iran då och nu”. Du skriver att du inte tycker att jag utgår ifrån fakta, men jag tycker snarare du verkar ha förvirrat det hela bara lite. För det första så levde inte ens min kusin under Shahens tid, eftersom hon föddes 1982, dvs. 3 år efter revolutionen och därför frågade jag henne inget om priserna under Shahens tid. Jag förstår inte vart du fått detta ifrån. Dock nämnde jag att en BEKANT till oss, som faktiskt levde under Shahens tid hade berättat för mig hur priserna var då och med tanke på att allt det han sagt har stämt ganska bra med vad många andra säger och även vad historieböckerna säger. Om du inte tror mig eller honom, så kan du fråga andra iranier som levde under Shahens tid och jag är säker på att alla kommer säga ungefär samma sak.

Till din förvåning så var arbetslösheten under Shahens tid 0 % bland annat enligt NE (Nationalecyklopedin, en källa som annars attackerar Shahen väldigt mycket så du kan inte påstå att den är ”Shah-vänlig”). Även flera iranska ekonomer som jag känner säger detta, men jag ser ingen anledning till att avslöja för dig vem de är. Det räcker med NE, en källa som attackerar Shahen ganska mycket.

Du påstår att ”städer som busher masjedsoleiman dezful eller provinser som kurdestan eller baluchestan inte hade någon el, värme eller rent vatten under shahens tid”. Dina påståenden är inget annat än bara lögner. Det är sant att en del landsbygder inte hade tillgång till elektricitet, men storstäderna hade det. För det första måste du tänka på det faktum att Iran är ett land med över 60 000 landsbygder och många fler småstäder och att detta handlar om så gott som snart 30 år sedan. Därmed är det inte så konstigt att alla landsbygder inte hade el, eftersom det då saknades en hel del tekniska kunnanden, elektriska resurser och ekonomiska resurser. Idag har vi sett att islamiska republiken har gett tillgång till el åt många landsbygder för att lura iranierna, men vad har resultatet blivit? Jo, på grund av brist på el så blir det ofta elavbrott i storstäderna som till exempel Tehran. Detta leder till att industrier, fabriker och företag får ekonomiska förluster och här bör det observeras att det är tal om stora förluster. Konsekvensen blir således ökad arbetslöshet, mindre ekonomisk tillväxt osv. Det behövs heller inget geni för att förstå att om det finns brist på elektricitet i ett land så växer inte industrin. Tycker du då att det islamiska republiken är gjort är bra?

Men det var heller inte så att den iranska regeringen under Shahens tid och Shahen själv inte gjorde något åt saken. Det var under Shahens tid som Iran började satsa på kärnkraft, vattenkraft osv. för att kunna försörja hela Iran med el. Men det behövdes tid, resurser och kunskap. Redan år 1957 ingick Iran och USA avtal om att satsa på forskning om fredlig kärnteknologi. 1967 startades Teheran Nuclear research center vid Tehran Universitet och samarbetade med Atomic Energy Organization of Iran. Samtidigt planerade man att fram till år 2000 bygga minst 23 kärnkraftverk i Iran. År 1974 ingick Iran ett avtal med Framatome (fransk företag) som skulle bygga två kärnkraftreaktorer i Iran i Darkhovin vid Karon-floden i provinsen Khozistan. Dock startades inte detta projekt på grund av den iranska katastrofen 1979. År 1975 ingick Iran också ett avtal med den västtyska ”Kraftwerk-union AG” för att bygga en kärnkraftsreaktor nära Bushehr, som också är belägen i Syd-Iran (se bild). En av dess reaktorer, Bushehr-1 var nästan klar att komma igång och den andra Bushehr-2, låg lite efter. Även detta avtal med de västtyska företagen hindrades från att äga rum på grund av katastrofen 1979.

Att det saknades ”rent vatten” är också lögn och jag tror inte att jag behöver gå in på det. Hade det saknats rent vatten för många, så som du säger, skulle flera miljoner ha dött av förgiftning, något som aldrig hände.

Du påstår också att 80 % av Irans befolkning inte ens hade tillgång till TV. Då måste JAG ställa dig fråga vart du fått den siffran ifrån. För det stämmer heller inte. Alla de iranier jag hittills har pratat med har aldrig sagt att de inte har haft TV. Dessutom kostade en väldigt bra färg TV 5000-7000 toman. En vanlig TV, dvs. en svartvit, kostade inte mer än 1500-2000 toman. Så med tanke på det lön man hade under Shahens tid och hur låga hyrorna och priserna var så hade en jättestor majoritet råd med att köpa TV. Sedan säger jag inte att det inte fanns fattiga i Iran för det gör det även här i Sverige nu på 2000-talet. Men fattigdomen var inte så stor och det lilla som fanns bekämpades hård av regimen genom olika välfärdsreformer.

Du säger också att man för 110 000 toman i månaden kan hyra ett hus på 160 kvadrat i ett bra område i Esfahan. Är du säker på att det är då tal om ”bra område”? Jag håller inte med. För visst kan du kanske hitta ett hus som kostar så mycket, men då är det absolut inget bra område utan snarare bushen i Esfahan, långt borta ifrån civilisationen. Men om vi nu bara antar att du har rätt så skulle det ändå vara dyrt för en vanlig arbetare med 160 000 toman i lön varje månad. Och om det är så att mina summor gäller endast för Tehran och inte Esfahan så som du påstår, så måste då även lönen för arbetarna i Esfahan vara mycket lägre.

Om du försöker påstå att Iran ekonomiskt sätt idag är samma som under Shahen, så måste jag säga att du verkligen är ute på hal is. Du kanske inte då vet att Iran under Shahens tid hade världens femte starkaste kärnvapenfria armé? Eller att Iran hade en av de bästa petrokemiska fabrikerna? Att iraniernas hälsa förbättrades drastiskt och att deras levnadsstandard ökade enormt. Att analfabetismen sjönk avsevärt och arbetslösheten var 0 %. Idag är arbetslösheten i Iran mycket hög, enligt regimen hela 15 %.

Du säger att du tycker att jag även ska prata med människor som ”led” under Shahens tid. Tyvärr så har jag inte träffat på några sådana, men om du vet någon eller några så får de gärna skriva till mig så kan vi diskutera saken ytterligare.

tisdag, december 05, 2006

Vart är mitt kära land på väg?

Idag är egentligen en dag som alla andra dagar. Enda skillnaden är att jag just idag sitter och lyssnar på iranska låtar från mellan 25 och 40 år sedan. Jag sitter här med tårar i ögonen och ställer mig själv frågan: ”Vad har jag, vi, dagens ungdomar, den nya generationen, gjort för att inte få uppleva vårt en gång så fantastiska Iran så som det var under Shahens tid?”. Jag ställer frågan till mig själv gång på gång och för varje gång känns det som att det enda vi får uppleva från den tiden är endast den vackra musiken, de häftiga filmerna och bilderna där våra mödrar hade toppar och de senaste Lee-jeansen på sig med lyckliga leenden på sina ansikten. Bilden längst till vänster är precis så som det var under Shahens tid, dvs. oavsett om man var religiöst troende eller inte så var de flesta ändå nöjda med livet.

Häromdagen pratade jag med min kusin som för tre år sedan var tvungen att lämna Iran i hopp om att kunna göra något vettigt med sitt liv. Under samtalet berättade han för mig med en obeskrivligt sorgsen röst att två av hans barndomsvänner är döda i Iran. Jag frågade honom vad som hade hänt och han berätta för mig att den ena som var 24 hade begått självmord och den andra som var 27 hade dött av en överdos. Jag försökte trösta honom så gott jag kunde, trots att jag själv nonstop grät inombords.

Självklart var jag ledsen när jag fick höra att två av mina landsmän hade dött på så förfärliga sätt, trots sina dryga ålder, men det som gjorde mest ont var att jag visste att i dagens Iran finns det tusentals människor, unga som gamla, som dör dagligen på liknande sätt. Regimen har skapat ett samhälle där det bara handlar om att kunna överleva dagen. För att kunna överleva dagen måste en människa praktiskt taget jobba ihjäl sig då lönen på de flesta arbeten inte ens räcker till hyran (läs min blogg: Iran då och nu).

Detta, i sin tur leder till att folk till slut inte orkar mer på grund av samhällets stora, nästan omöjliga krav och vänder sig till droger, prostitution eller självmord för att förhoppningsvis få slut på all elände. På så sätt håller den nuvarande regimen på att utrota det stackars iranska folket, som de senaste 28 åren har levt ett rent helvete.

Men vi kommer inte ge upp. Vi kommer se till att denna barbariska regim störtas och att ljuset slutligen kommer att besegra mörkret, så att det iranska folket ännu en gång med stolthet och glimten i ögat kan meddela att de är iranier.

Länge leve Iran och Monarkin!
Död åt islamiska republiken!